Shin, Zen, Bi
Sanning, godhet, skönhet
Kyudo är baserad på tre koncept, eller “slutgiltiga målsättningar”:
Sanning (Shin)
Vi strävar efter ett rent och rättänkande skytte. Det förutsätter ett rent och rättänkande hjärta – ett sant hjärta. Dessutom innebär pilens flykt den absoluta sanningen av träff eller miss. Sanningens ögonblick kommer i och med att pilen släpps. Vad som än händer så är det obestridligt.
Sei sha hitchu (Ett sant skott missar aldrig) kan ses som en liknelse för principen av sanning i kyudo.
Godhet (Zen)
I kyudo försöker vi uppnå egenskaper som artighet, medkänsla och icke-aggressivitet. Vi försöker uppvisa dessa egenskaper i alla situationer, även utanför trningslokalen. Rei, våra etikettsregler som omger vårt utövande, hjälper oss att visa vanligt hyfs och respekt för andra, och är ett grundläggande element i vår träning.
Skönhet (Bi)
De två förgående koncepten anses förstås vara vackra. Men förutom dessa så strävar vi efter estetisk medvetenhet i allt vi gör. Utövarens kläder, uppförande och känsla för ordning är alla en del av denna estetik. Dessutom sägs det att om vi hängiver oss till kyudons uråldriga principer (Shaho), så framträder vår sanna natur genom att avlägsna vårt ego. Och vår sanna natur – i sig – är vacker.
”Kyudons huvudpoäng är att slipa vårt sinne. När någon träffar tavlan kan man ibland se lycka. I kyudo, besegrar vi denna lycka. Det är enbart egots njutning. Oavsett om du träffar tavlan eller ej, oavsett om man har fin form eller ej, så är det inte det verkliga måttet för din kyudo. I kendo, karate, judo – i all dessa typer av kampkonster – vinner vi genom att besegra någon annan. Kyudo är helt annorlunda. Vi besegrar oss själva, vårt eget ego.”
– Kanjuro Shibata XX, Sensei